En helg med Ali.

Det absolut viktigaste för mig i helgen var inte resultatet i sig. Jag har länge varit nyfiken på Ali. Jag har ju sett han i många år, jag har lirat mot han massor med gånger. Jag har hört olika åsikter och stories om denne spelare.

Han delar Sveriges boulespelare och fanatiker i olika grupper. Ingen ifrågasätter hans boulespel direkt men den kritiska gruppen brukar nämna, ljudlig, tuppig, fladdrig och energikrävande som egenskaper som drar ner totalbetyget. Många gissar att det är skälet till att han inte spelar i princip alla mästerskap för Sverige. För resultatmässigt har Ali varit på banan dom gånger vi gjort bäst resultat på mästerskap senaste tio åren, tex i Madagaskar med Pimmen, Rille och Wiede. Jag vill minnas att även Ali, Albin och Patrik Andersson slagit Franska landslaget och att Ali, Albin och Csapo kom femma i en stor jävla tävling i Frankrike en gång.

Jag har ju sett delar av dessa tjafs, tuppningar och fladdrighet  också såklart men aldrig när vi möts. Då har det alltid varit god stämning och fair. Så jag tänkte att jag skulle ta reda på hur ”jobbig” är Ali? Går han att kommunicera med? Respekterar han sin medspelares önskan?

Okej, jag tar med mig detta paket av frågor i bilresan upp till Uppsala. Jag är ju nyfiken, varifrån kommer iden om att agera utåtriktat, kaxigt och hårt på banan? Finns det någon klar tanke, en strategi, en medveten akt för att vinna mark?

När vi pratar om detta så blir det mer och mer klart för mig varifrån det kommer. Ali spelar mycket nere i Frankrike. Där är det även en match i matchen om vem eller vilka som kan dominera händelserna, som i någon sorts psykningsutmaning, man utmanar varann och att stå tillbaka är lika med svaghet. Självklart inte alla och absolut inte dom bästa. Dom absolut bästa fransmännen behöver inte det, ingen kan förminska dom på banan hur dom än gör. Men i flera av bytävlingarna så är detta ett återkommande moment.

Det går ju inte att jämföra Fransk petanque och Svensk av flera olika skäl. Ett av dom är att vi är så få. Allt vi gör på banan är inte bara mot konkurrenter utan mot kompisar och i stora matcher mellan landslagskompisar. I Frankrike är dom väl ca 350 000 licenserade spelare och säkert minst lika många till fast utan licens. Det blir inte samma närhet till varann.

Den Franska mentaliteten är också annorlunda än den svenska. Kopian blir aldrig lika bra som originalet. Det är tex därför vi inte är så bra på att spela transatlantisk ishockey som just transatlanter är. Vi har gjort våra försök men njeea, inte vår grej. Fransk kaxighet och ”ta över banan” attityden har inte samma naturliga plats i mellanmjölkens land. Vi gör det också men på ett annat sätt. Ett mer nedtonat melankoliskt sätt.

Okej. Efter att vi pratat om detta så började jag att presentera hur jag vill ha det på banan. Jag vill att det ska vara schysst, trevligt och sportsligt. I princip alla säger att Petanque är en gentlemannasport, då är dessa parametrar aktuella i högsta grad. Däremot ska man inte ta skit, tuppar nån så kan och bör man absolut svara upp på det. I första hand med något avväpnande, fungerar inte det så både kan man och ska agera hårt tillbaka, om man är bekväm med det. Känslor kan och ska man visa. Inte i syfte för att trycka ner motståndaren men för att lyfta egna laget och visa glädje eller ilska över vårt spel absolut.

När vi hade pratat om det och kommit överens om hur vi skulle agera under helgen så snackade vi om att ha ett ord att bryta eventuell felfokusering med. Något som gör att det ringer en klocka. Vi hittade en rolig liknelse/story som Alis pappa berättat för honom. Vårt ord för att komma tillbaka till varann och fokus innehöll humor och gjorde att vi skapade en signal om kul och skratt istället för tuppning, tjafs och ofokus. Ordet? Det är mellan mig och Ali. Vi har vår grej. Vill du spela med Ali så får ni hitta er grej.

Så hur gick det med allt detta då?

Jag måste säga att allt vi pratade om infriades. Ali visade stor respekt för hur jag ville ha det. Dag.1 var väldigt fokuserad, glad och extremt trevlig. Vi var inte ens nära att säga vårt fokusord. Och nej, vi lirade inte bara bra boule och allt var medvind, för då är det lätt såklart. Nädå, vi tog med oss två förluster och fyra segrar så vi prövades även i motvind.

Dag.2 så använde vi ordet en gång, det var i morgonmatchen. Det fungerade hur bra som helst, det gav precis den effekt vi hoppades på. Vi tittade på varann, garva till och sen var den tuppningen borta.

Alltså, jag vet inte. Jag har ju hört en hel del men efter denna helg måste min fråga bli, pratar folk med varann? Förklarar folk för varann? Ali visade stor respekt för min syn på det, han var fantastisk på banan i helgen. Det kostade inte onödig energi på annat, han supportade mig när jag var i källaren ett tag och han spelade bra boule. Det är väl lite så också att fastnar ett rykte så är det där. Då krävs det väldigt lite från den personen för att man ska kunna säga, aha jag visste det, kolla. Alla blir äldre, alla mognar och alla går att prata och jobba med. Det är bara lite olika arbetsinsatser och intresse av det som krävs.

Fortsätt precis så som du gjorde i helgen Ali, jag är imponerad. Gör du det så kommer du spela typ 20 mästerskap i rad för Sverige. Då blir du en del av ryggraden i Svensk landslagsboule. På svensk mark spelar vi mot kompisar, kollegor och väldigt ofta mot samma. På Internationell mark är det säkert annorlunda. Och när vi väl är där så kan jag tänka mig att Alis kunskaper om Fransk Psykologisk krigsföring kan vara bra att ha, där finns kanske arenan för det, hans spelkunskaper behöver vi definitivt.

Så min vän. Skilj på dom och du kommer växa till den blomma du är för Svensk Petanque.

Tack för en härlig helg, resultatet? Niondeplats var väl inte det vi ville men det fixar vi till bättre nästa gång. Det är alltid lite knepigt första gången man lirar ihop men stundtals var det faktiskt riktigt jävla bra.

//RB

P.s Ali har självklart fått läsa och godkänna denna text innan jag lagt upp den. Skriver aldrig så nära en person utan ett godkännande D.s