En liten come back i svallet av Coronakrisens uttråkning.

Ser inte detta som en nystart, det kommer inte att finnas så mycket boule att skriva om under sommaren och till hösten så går förhoppningsvis både innebandy och boule mm igång igen.

Ja, vad fan ska man tro och tycka om Corona?

Det är mycket gissningar och mycket känslor, vilket i sig inte är konstigt då väldigt mycket är oklart och osäkert.

Varför är det svårt? Ja men visst, vi har ganska ok siffror i Sverige jämfört med många länder där det inte gått så bra, men hur många ska då dö för att vi ska växla över till läget att nu är det kris? 1000? 5000? 20 000? För dom som drabbats och förlorat en anhörig så är siffran förmodligen 1 eller 0.

Skitsvårt. Jag sväljer folkhälsomyndighetens rekommendationer helt. I dagsläget så bör man inte träffas i större folkmängder och riskgrupper ska absolut isolera sig gällande social kontakt. Att träffas typ 20-30 pers som är friska, inte tillhör någon riskgrupp och utomhus ser jag inte som ett problem. Sen finns det massor med gissningar som säger annat men jag går som sagt på folkhälsomyndighetens linje. Dom har såklart inte alltid rätt, men nån linje måste man ju gå på och i dagsläget känns den ändå helt ok.

Sen finns det såklart ett annat läge och det är när kurvor planar ut, när det börjar bedömas som ett stabilare lugnare och mer kontrollerat läge. Ena stunden tänker jag att vi måste igång snabbt med allt, det handlar såklart om ekonomi, arbeten, socialt välmående osv. Men i andra stunden tänker jag att en rivstart med allt kanske får det att öka igen? Nje, jag avvaktar det och ser vad folkhälsomyndigheten ger för rekommendationer då. Förutsatt att dom inte tappat i förtroende helt senare. Som sagt, väldigt ovisst allting.

Men jag är helt övertygad om att man ska arbeta med uppskjutning så mycket det går, vi vet ju inte hur läget är om 3 månader. Ett uppskjutet event går alltid att ställa in, ett inställt event går väldigt sällan att ta tillbaka, det är iallafall en betydligt svårare väg.

Dom allra största eventen inom olika genrer måste man förmodligen ställa in helt i god tid. Som tex vårat egna SM. Tråkigt, men jag tycker inte så stora event ingår i gruppen ”skjuta upp så mycket det går”. Det slår väldigt mycket på det sportsliga och det är väl ändå det ett SM handlar om? Utöver det så är den större delen av boulespelare i Sverige av den äldre kategorin (riskgrupp), och med tanke på att dom tillhör majoriteten och står för mycket av själen på ett SM så ser jag i dagsläget inte SM som möjligt.

Jag tyckte annorlunda tidigare men efter att ha haft några kvartsamtal med mig själv så kom jag överens med mig själv om att det var en egoistisk tanke, ett egoistiskt tänk för att jag personligen verkligen vill spela SM. Det är inte tid för egoism, verkligen inte.

Nog om det, det var iallafall lite om hur jag tänker runt det. Det måste absolut inte vara det bästa tänket och det finns garanterat motargumentation om man vill. Men så känner och tänker jag idag.

Men lite bouleliv finns det. Tack Mattias och Oliver för Lördagsquizen, kul! Tack även för skyttetävlingen. En del bara har den där entreprenörsandan, tack för det!

Får ibland frågan om varför tex jag lägger ut videos på en del skytte och träning och sånt. Vi är inte så många som gör det och vi har nog alla väldigt olika skäl.

Jag filmar ganska mycket, det mesta 97% delar jag inte med någon. Det handlar om självstudie. Det är väldigt ofta det inte är som det känns. Men en inspelad video är svår att argumentera emot. En del delar jag på Bloms Boulekulor för underhållning. En del irriterar sig säkert på det men en del kan säkert se det för vad det är.

En del delar jag för att utvecklas. Det svåraste inom boule i träningssammanhang är att skapa det där extra pressade läget.

Jag är väldigt bra på att hantera det som innebandycoach tex. Men då har jag tränat på det i 32 år. Det tar sin tid att lära sig hantera det. För jag hanterade inte pressade situationer helt bra dom första 10 åren, ska gudarna veta.

I boulen har jag flyttat fram mina ”pressade” gränser ganska mycket under dom 6 åren jag lirat. Ja, jag känner det också som jag varit med i evigheter men jag lattjade boule i Kajutan (Nynäs) i tre år, lite spel i div.3 men ingen riktig träning, rent socialt. Lärde känna Chai och bestämde mig för att satsa, träna och gick till Boulero. Det var för 6 år sen.

Jag har inte asmycket matcher på yttersta nivå, det är en del slutspel i Elitserien och typ en SM-Final. Det är i dom skarpa lägena man kan träna på den pressen, vill säga ganska sällan för oss vanliga dödliga. Några spelare har verkligen tränat på det hårt och flyttat sin pressgräns mer ut på den internationella scenen. Därav är dom också väldigt svåra att handskas med på tex CC på ett SM.

Tidigare hade man ju den gränsen i  typ kvart på DM, sen final på DM. Sakta men säkert så flyttas det fram vart man börjar känna pressen. Det är mänskligt och helt naturligt.

Så med risk för att irritera några så skapar jag ibland den pressen med flit för att just träna på den, för ingen kommer undan att försöka trycka den framåt om den vill bli bättre. Det medför såklart en del magplask. Vilket också ingår i en utvecklingsprocess. Det är inte så ofta man ser chansen till det, men jag tycker jag fick ett gyllene läge nu.

Jag la ut ett gäng skyttefilmer där jag lyckas, skrev lite halvkaxiga kommentarer, samt hade ett riktigt psykkrig med Jeppe inför vår duell. Jag gjorde allt för att höja förväntningarna och skapa så stor press som möjligt på mig själv, utan att vara en skitstövel. För visst kan man dra det till en sån nivå men det ville jag inte.

Jag lyckades med det. Kände mig nästan mer taggad än i den SM final jag spelat. Nu vart det ett litet magplask där jag inte hanterade den uppbyggda pressen bra. Men jag är glad att jag skapade den så jag fick ett tillfälle att jobba med just det.

Kan ju låta korkat, men jag ser min egna utveckling som viktigare än tex denna skyttetävling. Så skulle jag inte göra inför något jag verkligen vill vinna, då ska jag använda mig av just såna här erfarenheter.

Den boulespelare som vill hävda att detta fenomen inte existerar för den, ja den kommer inte att komma längre. Vill man utvecklas så bör man inte ljuga för sig själv och man bör så ofta man kan verkligen vara medveten om detta och använda dom mindre magplasken till sin utveckling. Orkar man bara med dom så ger dom förmodligen mer än en tillfällig seger. Men det är jobbigt, bra, det ska vara jobbigt att utvecklas, annars hade det varit för alla.

Det var det stora skälet till en del delningar som skett i närtid.

Jag vet att några såklart irriterar sig på det, men man måste ju inte titta. Och nä, det är inte med syftet att visa på ”kolla vad jag kan”. Det vet dom flesta att jag kan, precis som dom flesta också vet att det inte alltid är så bra. Inget mer med det.

Men fan, vad man saknar att tävla, kivas, skratta, sparka i gruset mm.

Hoppas vi alla kan mosa på varann ordentligt i höst.

//Blom