Hej på er gänget som orkar , har tid och lust att följa mina kråkfötter. Har varit lite inaktiv här ett tag, ibland så ramlar det viktiga, riktiga livet över en och tiden att sitta och plinka på tangentbordet försvinner i det där svarta hålet man lyckades fota från en annan galax.

Det i sig är helt fascinerande att vi idag faktiskt kan dokumentera en sån sak med ett foto. Än mer fascinerande är en av kommentarerna  på ett forum där detta påvisas. En person klagar faktiskt på skärpan, haha härligt perspektiv.

Det ”nya” landslaget hade sin första träff i helgen. Man gör saker jag tycker är bra och intressanta.

Jag vill förtydliga att jag inte tycker vi ska göra några superstora svängar. Under A.L:s ledning så har vi haft den mest framgångsrika eran nånsin så självklart ska vi hålla fast i mycket av det som varit. Men en del nytt är alltid bra för att hålla nyfikenheten vaken och utvecklingen i fart framåt.

A.L:s styrka tror och tycker jag såhär från sidan, utan att faktiskt veta. Men på en blogg måste man ju kunna spekulera och tro lite, eller? Men hans styrka i mina ögon är att han är bra på att se individen, han är bra på att få individen att känna sig sedd. Det är viktigt som satan enligt mig då idrottens största och första syfte nästan alltid handlar om bekräftelse. Det är min känsla som är utanför landslagsbubblan.

Min känsla är att Emil har ett stort intresse i det ämnet också. Hur bra han är på det kan bara tiden utvisa men att ha ett intresse i det är lixom grunden för att ens kunna vara bra på det.

Vad görs då som jag gillar?

Emil tar hjälp. Han är den som bestämmer, den som bestämmer är inte alltid den som är bäst på allt. Den som bestämmer ska skriva ihop menyn men den som är bra på sås kan hjälpa till med det. Den som är bra på förrätt kan hjälpa till med det osv. En klok ledare delegerar och tar hjälp. Tex så ska A.L med och coacha vid nästa mästerskap. Klok grej. A.L känner spelarna, dom har förtroende för honom och han har bevisligen gjort fina resultat som coach.

Emil använder också Marco på landslagssamlingarna. Den gode Marco är så proppfull med idéer och visioner så det kan fylla en hel mässhall. Jag har haft så många givande och härliga diskussioner med honom gällande boule, idrott och livet i stort. Det är i mina ögon ett riktigt bra bollplank. Det finns fler som skulle passa in i den rollen, absolut men Marco är ett bra alternativ.

Man vill och försöker influeras av andra idrotter. Jag har ju alltid hävdat att boulen har otroligt mycket att lära av andra idrotter gällande tänket, gällande träningsmängd och träningskultur osv.   

Gruppen som nu var iväg verkar positiva och ger signaler om en lyckad, rolig och givande helg. Den verkar ha varit ganska inriktad på att lära känna varann. Ja, man känner varann men jag menar sådär lite mer på djupet. Det är den känslan och vibben jag får. Jag vet ju inte då jag inte var där men från min stol med den information och förmedling jag får som ”fan” så är det känslan.

Det verkar lovande. En hel del saker jag ser gillar jag. Jag hoppas att vissa spelare som idag inte satsar på landslaget snart kan och vill  göra det med full Krafft. Det skulle skapa den där konkurrensen som kan tvinga fram ett nästa steg. Jag tänker såklart på spelare som Albin och Rille. Det finns fler men det är ju två namn som om dom vill skulle kunna ställa till det för FK i uttagningarna rejält om dom bara ville. Dom går på sparlåga men är ändå bland dom bästa när dom väl lirar.

Personligen då?

Just nu så handlar det om att hitta tillbaka till träningen. Har senaste tiden lite medvetet dragit ner på träningen. Sparat lite på kroppen och laddar dom mentala batterierna lite. Nu är det dags att öka på lite för att försöka få till en liten formtopp lagom till Maj och DM spelet. Det ska bli kul som fan. Stockholms DM är nu mer en riktig prestigetävling med stort deltagande och engagemang. Det är absolut svårt att göra stora resultat på Stockholms DM. Dom enda tävlingarna där jag upplever det svårare är på dom absolut största som Varberg, fyrlingen, Bajen Cup och SM. Jämnheten och spetsen i Stockholm är i dagsläget så mycket högre än när jag började för 7-8 år sen. Svårt att jämföra med övriga landet men bredden är jag ganska säker på att ingen kan utmana på. Spetsen skulle kunna vara vassare, flertalet av dom spelare som jag anser är dom bästa tränar inte ihjäl sig. En större satsning på 5-6 av några jag tänker på skulle såklart höja vår spets betydligt.

Men Stockholm har fyra lag i Elitserien (Sibirien, Boulero, Boo, Maria) och det senaste guldet landade i Stockholm. Utöver det så är det några klubbar till som då och då tar sig till slutspelet i Svenska Cupen. Så som TED och AIK. Det är fakta. Av dom fyra lag som stod i semi i Svenska Cupen så kom 50% från Stockholm. Vi har som distrikt lyft en del, frågan är nu om vi ska öka, förvalta, backa eller stagnera?

Skåne har i dagsläget två och en halv klubb på nivå kan jag tycka. Coccinelle är fortfarande ledande i landet. Visst har man missat ett par titlar senaste tiden men frågan är om man bara pausat lite med barnafödande och snart vaknar till igen gällande titelsamlandet. Utöver det så kan ju LBO sprattla till mellan varven. Kärnan är den där sista halvan jag tänker på. Dom har ett okej lag om alla verkligen kan, men ett par återbud och man känns klart mer hanterbara.

I Sveriges tredje stora distrikt Göteborg så är det ju i princip bara ett lag/klubb det handlar om. Det är ju Lindome. Ganska svagt av en så stor stad att inte kunna skaka fram en vettig konkurrent till Lindome. Det skulle GBG, Lindome och Boulen tjäna på om man kunde få fram. Alltså i öppen klass. I V55 så har man ju en hel del bra klubbar.

I dom distrikt med mindre städer så förstår man ju att det oftast är en klubb som dominerar, som tex Sörbyängen och liknande.

Jag tycker att Coccinelle i dagsläget är det bästa laget men man bör vinna nån titel snart om man ska ligga kvar där. Jag tycker Stockholm är det bästa distriktet. Utöver det så tycker jag att Sörbyängen och Lindome definitivt kan detta med boule. Sibirien har ett intressant lag och det ska bli kul att se vart allt landar där.

Det vore bra för Svensk Boule om det skapades ytterligare en prestigefylld tävling att vinna som klubb. Vi borde sikta in oss på att faktiskt förverkliga en stor Svensk Masters för klubbar. På något sätt skapa ett stort värde i vinstform.

Vi spelade SPI i Stockholm. Man borde kunna göra detta på fler ställen. Slå ihop ett par distrikt här och där. En sorts ranking och antal licenserbaserad hopslagning. Fyra deltävlingar där segraren i varje deltävling kommer till Semifinal. Skåne ihop med nåt distrikt. Göteborg ihop med 2-3 distrikt, Stockholm för sig och sen Norra Sverige i ett distrikt typ. Spelform? Varför inte som i Lucas minne? En trippel, en dubbel och en singel. Man har åtta spelare, 6 som startar. Du kan göra två byten, du gör dom vart som helst. I trippeln, i singeln eller i dubbeln. Du kan byta hela dubbelparet men du har bara två byten per möte.

Jag tror att den typen av tävlingar mellan klubbar utvecklar mest. Det är dom som skapar störst ansvarskänsla och störst påslag av den där ”måste” känslan man aldrig får prata om men som ständigt står i ett hörn beredd att hoppa på en och förstöra dagen.

Så nu fick jag skriva av mig lite. Kanske ingen håller med mig i nåt men det är ok. Man får tycka och tänka olika. Det är jag den första att försvara och förmodligen även en av dom första att utföra.

//RB