Svenska Cupen dam vanns av Coccinelle. Man mötte Lindome i finalen. Den viktiga trippeln knep faktiskt Lindome men Coccinelletjejerna lyckades kravla sig ur den gropen. Det såg ganska ljust ut för Lindome i starten av dubblarna men i slutändan så vann Coccinelle dubblarna ganska komfortabelt.

Bronsmedaljörer blev BOO och Lejonkulan. Jag tror dom känner sig helt ok med det.

Jag är ganska säker på att Sibiriens damer inte är nöjda med att inte ta sig till semifinalen på Söndagen. Där vill man vara och ska vara. Men det är ju så inom Petanquen. Det gäller att pricka in formtoppen just den helgen det beger sig. Det handlar inte om tur eller otur. Det går absolut att arbeta på att jobba upp formtoppen till utpekade tillfällen. Man lyckas inte alltid. Det pratas dock väldigt lite om detta i Petanquen, men det borde vara en av dom viktigare detaljerna. Hur gör man för att få en formtopp vid en specifik tidpunkt?

Det är såklart individuellt men själva ingredienserna är lika för alla. Det är olika mängd av dom vid olika tidpunkter som skiljer.  Det som det oftast failar på vintertid är ju såklart momentet med nedträning. Dom flesta har begränsade möjligheter att träna vintertid.

Då det inte går att förverkliga så blir formtoppen mer av ett lotteri vintertid. Jag tror faktiskt att om man börjar räkna på träningstimmar vintertid så leder nog alla finalistklubbar från öppna Cupen och Damcupen just den. Vilket gläder mig, för det ska göra skillnad. Det räcker ju inte med bara träningstimmar, det måste ju finnas skills också såklart. Det gör det i samtliga slutspelslag och då betyder skillnaden i träningstimmar mer.

Grattis Coccinelles Damlag, ni var bäst.

Årets första uttagning gällande landslagsspel är gjord.

Den är  ganska väntad, det var möjligtvis Lotta som utmanade om en plats på damsidan. Övriga som utmanar har denna vinter spelat jättelite och flera grymma är ju inte ens med i truppen. Det blir betydligt tuffare konkurrens om platserna till hösten.

Men, jag ska inte fokusera på vilka som inte är där, nu handlar det om dom som är där.

Ali i singel. Ja efter EM så vet vi att Ali har kapacitet och skalle för att ta medalj. Nu är singel en nyckfull gren, men visst kommer han in i det rätt så kan det mycket väl bli en medalj.

Jessika i damsingel. Ja, vi pratar om en guldkandidat om det stämmer just denna dag. Men samma här, det är så lite mellan succé och fiasko i singelspel. Men kapacitet finns såklart.

Det hade ju varit jävligt kul att se Ali / Jessika i mixdubbeln. Nu får ju inte dom som spelar singeln spela i mixen. Så där blir det Wille / Matilda. Två mycket kompetenta spelare, det ska bli superintressant och se om dom hittar kemin. Det är precis som i all lagidrott det vi måste fokusera på i Sverige. Det är det vi har i våra gener, det är alltid det vi blir världsmästare på i andra lagidrotter. Så fokus lag, fokus ge och ta.

Det betyder att vi har två ganska intressanta dubbellag. Wille/Ali är ju en konstellation flera i Sverige pratat om. Nu får vi se det live. Samma gäller här dock, hitta kemin, hitta glädjen, förståelsen, ge utrymme, lyft varann. Hittar man det, ja då finns det kapacitet för en hel del.

Samma sak med Jessika / Matilda. Rent tekniskt och individuellt fantastiska boulespelare. Nu handlar det om att hitta kemin, hitta bubblan, hitta känslan att kunna vara sig själv med dom brister och styrkor man har, att få medspelaren att känna samma förtroende. Ja, då blir vi jobbiga.

Mitt tips till Emil blir. Få Svenska boulespelare att prata formtopp. Få dom att prata lag. Fler som gör det idag pratar bara om hur andra ska anpassa sig till dom, det är en two way street i lagbygge. Ge och ta. Vad hos mig kan jag ge mer av och vad kan och bör jag ge mindre av? Likadant för alla. Att bli ett bra lag handlar inte om att vara gulliga med varann, för det är vi. Det handlar om att vara ärliga, det handlar om att kunna ställa krav utan att det blir personligt jobbigt. Sånt här är svårt. Det går inte att fake:a. det är därför spelare som spelat mycket tillsammans ofta är mycket svårare att slå, dom har hittat just dessa parametrar. Det tar ofta tid. Det går såklart att korta ner tiden och i landslagssammanhang är det ett måste.

Hur?

Samtala, upp med allt på bordet. Illustrera olika scenarion, bra som dåliga, jobbiga som positiva. Hur reagerar du? Vad gillar du att höra? Vad ogillar du? Vad behöver jag där och då? Vilken typ av kritik sänker mig? Vilken höjer mig? Vilken höjer dig? Ut med hjärtat på bordet allihop och vårda det som ligger där, hitta känslan av att det känns tryggt och helt ok att det ligger där på bordet, framför dig och dina kamrater. Ni kommer att vara helt beroende av varann för att ens ha skuggan av en chans att lyckas.

Men för att ta in nån så måste man även kasta sig ut själv. Ni är 4 stycken spelare, titta varann i ögonen och bestäm er för att gammalt hederligt Svenskt lagspel är grejen. Det är ett individuellt letande för att hitta den bästa gruppdynamiken. Jag hatar när man kommer med gamla mantran. Man får fan bli skitarg om man gör en dålig kula. Har man pratat om detta i laget så är det inget problem. Alla är förbereda, ja den är så, ge hen 20 sekunder, det har vi pratat om. Stå alltid ihop? Ibland kan man behöva ett eget kvartsamtal, har man snackat om detta så är det i regel inte ett problem. Det är när vi låter klyschor gå före dom sanna behoven som alla fake:ar. En del växer av att tjoa, en del inte.

Vi är olika och varje lag måste hitta sin puls, sitt sätt att låta varje individ växa i gruppen utan att göra allt för stora avkall på den man är.

Det hade jag tryck på och arbetat med som FK. Att träffas en helg och bara nöta tekniska grejer kommer inte göra någon stor skillnad. Det tekniska ska vara ett löpande moment som ständigt utvecklas via träning. När landslagsspelare väl träffas så bör tiden läggas på, vem är du? Vem är jag? Hur är du? Hur är jag? Varför? vad vill du?

Ibland tror jag fan att en sjuttis och några brädspel skulle utveckla själva laget mer än vilken teknisk träning som helst. Det får man ju inte säga, men jag tror på riktigt att känslan för varann och kunskapen om varann och sig själv är så otroligt värdefull men sällan där för vi inte fattat det.

Utöver det så hoppas jag att hela truppen nu verkligen stöttar upp dessa fyra tydligt. Sen blir det krig om platserna inför hösten. Precis som dessa 4 nu blir ett lag så är alla som åker till Falkenberg nästa helg ETT lag. Kom ihåg det. Stötta uttagna som man själv vill bli stöttad när man är uttagen.

Vi övriga då? Heja Sverige alltid oavsett. Brädspel någon?

//RB