Dam EM.

Laget gjorde lite som herrarna gjorde i VM. Första dagen var man ganska heta och gjorde det bra. Matilda sköt bra i skyttet, laget startade monradspelet stabilt.

Dag två svalnade man och åkte till sist i åttondelspoolen. 

Det som aldrig riktigt stämde var väl läggspelet, lite samma känsla där som för herrarna. Banorna är svåra på mästerskapen och det krävs mycket. Har vi det som krävs? Har vi tekniken och modet för att bemästra dessa svåra banor? Dessutom med mästerskapspress! Inte helt lätt.

Så otroligt synd för vi hade en av EM:s hetaste skyttar. Tove Orrbeck var i bra slag och hade vi bara fått ordning på läggspelet så kunde det till och med räckt för medalj, det är vad som ligger i potten när det stämmer för skytten.

Jag förstår ju att det är svårt. Man bör ju få med mycket handled, mycket piff, våga spela aggressivt och trots snedstudsar fortsätta trycka på. Jag tror (jag vet ju såklart inte) att mästerskapspressen lätt gör att man safear lite i kasten, och det blir ju förödande på så svåra banor.

Vi spelar ju på relativt enkla banor hemma och det är ju ett spel man inte har så mycket nytta av när man kommer ner och det är såhär tuffa banor man presenterar. Det var inget unikt för detta mästerskap, det är alltid tuffa banor på mästerskap. Banorna i Kanada var tuffare men dessa EM banor kommer i steget efter.

Jag blir nyfiken. Finns det någon träningsplan från landslagsledningen? Tar man fram övningar och kräver x antal träningstid på liknande underlag. Har vi nånsin haft ett landslagsläger utan krattade fina banor? Det går att träna på tekniken för svåra banor även på lätta, man får tvinga fram det men det går.

Som spelare i landslaget har man ju såklart alltid ett eget ansvar men finns det någon kravbild, finns det nån agenda? Ska det rapporteras? Ska det filmas och visas och korrigeras? Det kanske det gör, då bör dosen ökas.

Jag tror att våra fantastiska kämpande hjältar i våra blågula tröjor behöver betydligt mer timmar där piff, tryck och aggressivitet är det enda medlet att kontrollera banan något sådär. Träna på en teknik som kommer att krävas på mästerskapsbanor. Krav på timmar, prestation och rapportering med feed back.

Man kanske gör det, men då görs det för lite. Det brast aldrig på viljan eller ambitionen i varken Kanada eller Frankrike, det brast i tekniken och i modet i framför allt läggspelet. Inte på alla händer eller hela tiden men tillräckligt ofta och mycket för att vara en tydlig förbättringspunkt.

Lättare sagt än gjort såklart. Jag skulle själv säkert inte klara av det, men jag har ingen blågul tröja i garderoben. Men om jag hade det så skulle jag varje vecka gå till nåt jävelusiskt stenbrott och träna och träna och träna.  

Vi kanske skulle lägga en kravbild på bred kunskap?

För att få vara med i landslagstruppen så ska du kunna plomba in 6 av 10, du ska kunna lägga in med hög båge 7 av 10, du ska kunna lägga in med låg båge 7 av 10, du ska kunna skjuta 20 järnskott i rad och träffa med minst 14 av dom. Du ska kunna skruva runt ett mindre däck höger och vänster med  50 % lyckade kast. Jag rapar bara ur mig lite siffror nu, mest bara för att få en bild av vad vi kan göra.  Du kan ju ha en skitdag, men man kan ju få ha flera försök över fler tillfällen. Det kanske inte behöver vara sifferbaserat, med rätt typ av övningar så avslöjas man ganska snart om man inte behärskar det.

Jag tycker nog att landslagsspelare ska kunna i princip allt. Sen är man ju alltid bättre på något av det. Jag personligen tycker ett lag är starkare med breda spelare än nischade. Laget med specialister är bra så länge allt stämmer på alla händer men om och när det blir strul så har man väldigt små chanser att via platsbyten få liv i det igen.

Så tuffare underlag oftare och högre krav på just den förmågan.

Jag älskar att följa våra landslag, jag hejar alltid hårt på dom och kommer alltid att göra det. Det krigas alltid fantastiskt och man blir helt svettig framför datorn när det spelas.

Det jag nämner nu är ingen riktad kritik, snarare en fundering på hur vi skulle kunna utvecklas och bli bättre och stabilare på mästerskapens tuffa banor. Det tror jag alla landslagsspelare vill. Jag tror definitivt det behövs för att störa dom bästa. Får vi till det ihop med vår förmåga att jobba i grupp/lag, vår förmåga att vara taktiskt disciplinerade, ja då kan vi ta nästa steg.

Jag vet inte, jag kanske är helt ute och cyklar men det är min känsla efter det jag sett både i Kanada och i Frankrike, både på dam och herrsidan. Jag landade i den känslan, vad är din?

//RB