Skrift är svårt.

En klar tanke hos mig kan i skrift tolkas in på ett helt annat sätt av en som läser.

 

Timing är viktigt.

När det är tätt inpå, när det är nära en förlust eller besvikelse så ökar risken för negativ tolkning.

 

Så jag vill förtydliga lite.

 

Jag tycker våra landslagsspelare ska ha och förtjänar respekt. Man lägger oerhört med tid och pengar för att i slutändan kanske få representera Sverige. 

Både damer och herrar gjorde massor med bra saker och jag har upplevt sjutton olika känslor framför datorn. Min support har ni alltid. 

 

Det jag ville åt var att hitta nya sätt att utvecklas, nya sätt att träna, nya sätt att pressa varann till högre höjder. En komplext fråga som inte helt komplett kan lösas via en simpel blogg. Men den kan ge idéer och ett embryo till nåt projekt, vem vet.

 

Vi kom till åttondelspool i Kanada, vi kom dit även i  Frankrike. Det är helt ok. Det fanns många länder bakom oss, det ska man komma ihåg. Men jag pratar om drömmarna, om medaljerna. 

 

En annan sak värt att nämna. Jag tror inte man kan göra jättemycket om man inte utökar landslagstaben. Jag tror man har fullt upp på dom få händer man har redan idag. Så det är mycket som ska lösas om drömmar och visioner ska få syre.

 

Pengar

Större stab

 

Ja, man får nog börja där. Enkelt? Nope.

 

Så om nån av damerna som nu kom hem lite besviken och tolkade mitt tidigare inlägg som personlig kritik för sin insats. Gör inte det. Ni krigade, ni slet och gav allt. Ni gjorde en hel del bra. Att vi inte slår Frankrike är ju ingen katastrof. Finland verkar ha kommit in i nån superbubbla som inte sprack förrän vid 10-3 mot Italien.

 

Jag ville lite tidigt bara prata om vägen framåt, inget annat.

 

Heja Sverige, alltid!

 

//RB