Fyrlingen, magiska fyrlingen.

Mitt i vintermörkret, mitt i kylans ständiga omfamning så dyker denna underbara tävling upp. Den startar alltid upp den nya säsongen. Man träffar dom flesta av dom bästa. Det är internationella inslag av dignitet. Det är en rolig spelform. Den är så bra arrangerad och alla i och runt fyrlingen är så jävla bra och serviceminded.

Jag njuter verkligen dom här tre dagarna. Så från djupet av mitt Petanquehjärta TACK Herman med crew! Ni är fantastiska!

Så vad hände därnere då?

Fredagsdubbeln är en bra grej. Den är avslappnad och mötena blir extra bra i stämningen mellan lagen. Den tas inte på det blodigaste allvaret. Mest handlar det om att känna på banorna, men visst skapas det lite möjligheter att pinka in lite revir mot andra lag. Men man vill inte slösa allt för mycket energi, den vill man ha till Lördagen, det är då det gäller i första hand.

Jag spelade med framtidsnamnet Rasmus Wirström. Vi spelade faktiskt riktigt bra och tog ett par sköna skalper. Vi föll i åttondelen mot Team Patte. Så niondeplats av 64 lag var väl en ok start på helgen ändå.

Vann gjorde Anders Csapo och Andreas Pettersson, mina nya klubbkamrater. Imponerande. Det var nämligen den tredje dubbeltävlingen i rad som dom kammade hem. Bara att lyfta på hatten.

Innan dubbeln så spelades en Veterantrippel. Där gjorde 3 fjärdedelar av dom fyra som alla pratar om ska vinna landslagskvalet debut. Det var Anders Larsson, Dennis Duvenfeldt och Thomas Wiede. Det startade bra med en storseger och sen stor ledning innan man föll ihop helt. Sånt där är ju så typiskt. Jag kan tänka mig att man slappnade av och redan var i nästa match mentalt. Sen börjar det strula och det är inte bara att trycka på knappen. Dom som gnuggar händerna nu i veteranklassen bör nog sluta med det. Detta var det sämsta som kunde hända för all övrig konkurrens. Dom kommer inte att göra om det, nu finns inte den möjligheten kvar. Det fattar ju vem som helst att dom kan så mycket mer än resultatet i Fredags. Dom tre ihop med Paulie är storfavoriter i kvalet, så är det bara.

I den stora fyrlingen på Lördagens gruppspel så bjöds fler av dom seedade lagen på tufft motstånd. Tidigare när jag varit med så har känslan varit att dom gäspat sig igenom poolspelet. Visst var det några favoritlag som kunde göra det även i år men väldigt många stötte på patrull och två av dom missade faktiskt A. Jag har nämnt det förut, jag tycker bredden i Sverige närmat sig toppen i Boulesverige. Jag tycker resultaten i helgen speglar det väldigt väl.

Helst vill man ju hamna i en av poolerna utan ett seedat lag, i alla fall om man aldrig själv spelat A-slutspelet. Det är ju såklart en betydligt enklare väg. Men det gäller ju om målet är A. Har man ambitioner i ett A-slutspel så är det bättre att sno ett seedat lags väg. Då blir det i regel en lindrigare åttondel. Efter det från kvart och framåt så är det ju bara superbra lag kvar.

Störst skräll på Lördagen stod ju laget med Lelle, Skult, Bempa och Fajersson för. Man slog ut Danska landslaget med Nordens bästa (enligt många) Lasse Ditmar i laget. Man gjorde det genom att göra det roligaste som finns. Man vänder ett underläge med 4-12 i ena dubbeln till seger och även totalseger. Det händer ju att man gör sånt men mot ett sånt här klassmotstånd så sker ju det nästan aldrig. En fantastisk prestation och en skräll såklart, det hade inte Danskarna räknat med, det kan jag lova. Kul som fan!

Vi själva fick ju första seedade Coccinellelaget med Pimmen, Rille, Patte och inhyrd Holländare att svettas en del i poolspelet. Vi tog trippeln relativt enkelt och skapade oss ett bra slagläge. Det finns många men och om som man kan känna. Vi räckte inte till i dubblarna och föll i båda helt enkelt. Jag skulle säga att skillnaden på lagen stavades Rickard Nilsson. Han var sådär jävla urbra som man inte vill att han ska vara när man möter dom. Han har inte kunnat träna då ett elakt diskbråck gäckar honom. Men tidigare träning och suget att lira fick han att gå på vatten. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera. Fast det var ett kul möte, när jag ska skjuta lillen för att rädda vår dubbel vid 7-10 så stod det säkert 50-60 pers runt banan och kollade. Allt känns så bra när jag släpper kulan, precis den bågen jag vill ha, precis den fokusen jag behöver, träffar lillen men lite för tunt för att döda den. Ett mycket bra skott som jag är väldigt nöjd med men inte med det optimala resultatet. Vi var bra men inte tillräckligt bra (denna gång).

På Söndagens slutspel så var skräll laget med Lelle, Jeppe, Bempa och Fajersson på väg till kvartsfinal. 1-1 i mötet och 12-12 i sista dubbeln. Man har två skott för match men missar båda. Tungt och surt såklart men i det stora hela en mycket bra fyrling av det laget.

Den stora överraskningen i åttondelarna stod väl lag Kallionpää, Mäkitalo, Alstander och sköna Roger för. Detta Sibirienlag klarade det som inte vi riktigt mäktade med. Man slog ut regerande mästarna och förstaseedade Coccinellelaget. Man gjorde bland annat en elfenbenare. Magiskt bra gjort. Dom sista två skotten i ett sånt läge är absolut allt annat än lätta. Det absolut sista skottet är ju en mental utmaning av storleken elefant.

Tyvärr var det inget rent Svensklag som nådde Finalen. Det enda Svenska laget som hade chansen att göra det var Plantin, Csapo, Pettersson och Wiede. Man föll dock i semifinalen. Det är iofs ett väldigt bra resultat med årets startfält men som jag känner dessa grabbar så var man inte nöjda med en tredje plats.

Vann gjorde Tjustlaget lite lätt förstärkta av en Fransk Världmästare med namnet Bruno Le Boursicad. Har man lirat hem VM med Frankrike, ja då vet man vad man håller på med. Individuellt överlägsen i hallen såklart. Övriga i laget spelade mycket bra också men loket var såklart Bruno. Stort grattis till Bruno, Zaklada, Patrick och Anders till segern i fyrlingen. Bra gjort.

Vi som missade A hade såklart målet att vinna B. Vi fick kämpa oss fram. Som alla vet så är det gott om bra lag även i B-slutspelet i en turnering som fyrlingen. Vi vann några tuffa kamper mot riktigt bra lag. Väl i finalen så fick vi stryk i en tuff kamp mot Team Marius Wang. Ett lag som hade nationaliteten Norge/Sverige/Madagaskar/Frankrike.

Sjukt kul med fyrlingen och jag längtar redan till nästa år.

Rickard Nilsson blev invald i fyrlingens hall of fame. Nu är dom fyra stycken där. Albin, Benny, Pimmen och Rille.

Jag saknar en person där som borde vara där. Tyvärr så lär inte det hända så länge han själv står i händelsernas centrum. Men visst borde grundaren, skaparen och motorn i och runt fyrlingen vara i hall of fame. Herman Thorell borde vara med där, han är fyrlingen. Nu är han för ödmjuk för att vara med att ta ett sånt beslut. Vi får kuppa in honom helt enkelt.

Han gav en liten cliffhanger som man skulle kunna tolka som att dessa fyra första invalda bör lira fyrlingen ihop nästa år. Mmmm vilket jävla lag det skulle vara såklart men frågan är om alla är villiga att inte spela med dom lag man brukar spela. Vi får se om ett år.

Tack för denna gång. Så jävla kul!!!

//RB