Vi kom femma på EM. Det är ett bra resultat med tanke på att vi inte kom upp i den nivån vi kan om allt verkligen stämmer.

Laget slet och kämpade verkligen för att hitta det där lilla extra men ibland gör man inte det.

Jag hann inte se sådär jättemycket men en del procentsiffror har jag fått till mig och resultaten såklart.

Så kan det vara när man är iväg och lirar själv hela helgen.

Vi hade ju några magiska matcher där procenten var sjukt bra och då vinner vi ju också komfortabelt. Sen har vi ett gäng matcher där vi har ganska dålig procent och då är det svårt att vinna. Kapaciteten i detta laget är ju enorm men i detta mästerskap var det ojämnt. Så är det när människor är inblandade.

Det är i stora delar ett ungt lag, för varje mästerskap så kommer det att bli stabilare och stabilare, det är jag övertygad om. För man behöver tid att få växa in i en mästerskapskostym. Glimtvis fick vi se toppnivån och den är ju faktiskt ohyggligt bra.

Det fattar man ju att det inte går att jämföra med att spela tävlingar i Sverige, det är ju en helt annan anspänningsnivå och många gånger också ett helt annat motstånd. Det är ständig press i varje kula på ett mästerskap såklart. Det tar sin tid att hitta en jämnhet i det tror jag. Därav är killar som LaCroix, Philiparna, Dylan, Weibel och några till också mycket stabilare. Dom har ju mästerskapstimmar dom flesta bara kan drömma om. Utöver det masterstimmar, La Marseillaise timmar mm. Går vi sen in på träningstimmar så får vi nog ta minst 5 Elitspelare i Sverige för att komma upp i tex Dylans träningstimmar. Det är en gissning såklart men jag tror inte den är helt galen.

Det tar sin tid. Helt naturligt.

Så med tanke på att vi till stora delar inte fick igång vårt bästa spel så är en femteplats ett riktigt bra resultat. Vi vet att det finns mer och när det finns där så hugger vi på medalj, det är jag helt övertygad om.

Vi kom femma på lagarbete, slit och envishet. Det är bra gjort. Man har ju själv stått och spelat och väntat på att det ska kicka igång, då får man slita, vara smart och ha tålamod. Det är verkligen inte lätt men i den delen så får laget A plus.

Så stenhård och ökad träning. Samt spel utomlands då och då från våra typ 15-20 bästa skulle skapa en större konkurrens och då också större jämnhet. Det är enda vägen för att bli ett snäpp bättre gällande lägstanivån. För högstanivån, ja den har vi. Det är receptet oavsett FK eller kval. I alla idrotter så handlar det om att prioritera och i princip träna maniskt för att bli bäst i världen. Det är samma här, dom som har varit maniska i många år är också överlägsna. Typ flera fransmän, Thailändare, ett par Belgare, Madagaskars bästa. Hur mycket tränar och spelar dom tror ni?

Jag tror inte det finns en enda spelare i Sverige som är på den nivån träningsmässigt, beslutsamhetsmässigt och offermässigt. Det finns ett pris att betala om man ska bli bäst, jag har inte hört eller sett nån som betalar det priset som tex en längdskidåkare gör på toppnivå.

Och då ska man utföra det i flera år, några månader här och där räcker ju inte. Det tar tid i alla sporter, så även i Petanque.

Så med den träningskultur vi har så står vi oss otroligt bra. Ska vi upp ett snäpp så är det stenhårt jobb som gäller hela tiden och ganska läääääääänge.

Det är det som gör att dom stora aldrig dippar, aldrig får för låg procent. Dom kan svaja nån vända men thats it. Dom har betalat priset som krävs för den stabiliteten.

Frankrike då?

Wow vilket jobbigt resultat för dom killarna som var med.

Att ta plats i Frankrikes landslag är ju ubersvårt. Nu fick lite nya chansen för att visa att det är dags för lite skifte. Tog man den? Nje knappast. Detta var deras stora chans och man sumpade den. Ett experiment från Frankrike för att bygga sitt VM lag. Detta lag ska stå i final på EM ändå men pressen att visa för framtida uttagningar blev för stor och det knöt sig. Som sagt, inte lätt att vara människa.

Möjligtvis kan Bonetto få nån ny chans, men övriga åkte nog in i kylskåpet igen ganska rejält tror jag.

//RB